Pillis

Äntligen fredag känner jag som vanligt. I övermorgon gäller det gott folk. Hoppas Frida är så stark som hon påstår, haha, för my gosh vad mycket grejer vi har. Helt sjukt, trodde jag inte. Kolla bara, och då har vi inte på långa vägar packat ner allt. Eller jo, rätt mycket, men en hel del kvar:



Inte jättehärligt att bo i vår lägenhet just nu, kan jag säga. Som sagt 2 days to go, HÅLL UT :).

Idag har jag redan hunnit vara inne i stan, och besökt min klubb, haha. Resultatet var väl inte så jättebra, hade inte hänt någonting. Men det känns helt okej faktiskt, för en gångs skull. Man kan ju inte alltid vara på topp. Som om jag är det någon gång, haha. 
Ikväll ska jag, Mr. M, Frida, Jonathan & Linda till Liseberg, och titta på, hör och häpna, BWO. Haha, kanske inte mina favoriter, men mysigt och gå på Liseberg iallafall när det är så fint väder. Passa på att busa med Frida innan hon överger lovely Götet och oss. Fattar inte att hon kan, kommer bli tomt i sommar utan henne kan jag ju säga. Men tiden går fort intalar jag mig. Samtidigt vill jag inte att tiden ska gå fort. Till hösten börjar vi vårt sista läsår, och om ett år tar vi examen. Sjukt så in i helvete. Då ska man vara vuxen, börja jobba och kanske så småningom bestämma sig för vart man vill bo i framtiden och börja odla en familj. Både längtar och inte. Jag har alltid varit så äker på att jag vill bo i Halmstad när det är dags för det liksom, men nu är jag inte alls säker längre. Halmstad är en håla, verkligen, har lite svårt att tänka mig att byta ner mig till det från en så härlig stad som jag bor i nu. Har också svårt att kunna tänka mig att trivas där efter att ha bott någonannanstans. Förr visste man ju inte bättre, men shit vad jag är glad att jag flyttade därifrån. Jag vet bara hur jag vantrivdes förra sommaren, och det var bara två månader ungefär. Hur fasen skulle man kunna stå ut där i ett helt liv? Samtidigt längtar jag efter min familj väldigt mycket, idag är en längta-efter-mamma-dag. Kanske man är för gammal för egentligen, men vafasen, mamma är ju den bästa, klart man längtar efter henne. Tycker också det är jättetråkigt att inte kunna träffa William så ofta som man vill. Lär inte känna honom på samma sätt som om man hade bott i Halmstad. Om man får barn någongång så vill iallafall jag att min familj ska vara nära mig. Men det kanske inte är staden som gör att man trivs, utan människorna som bor i staden? Ah, jag vet inte. Det var det jag hade på hjärtat just nu.

Nu ska jag vara duktig och plugga.

Hörs och ses:)