Pillis

Självklart finns det ljuvliga saker med att vara gravid också. Men ibland är det de jobbiga som lyser igenom, allt kan inte vara rosa fluff alltid även om det hade varit fantastiskt om det var så. Som ganska ensam om att vara gravid bland våra kan det just vara väldigt ensamt. Ibland känns det som om folk förväntar sig att allt ska vara rosa fluff, så då svarar jag rosa fluff. -Jag mår så bra sååå, -Ååå liten bäbis i maaaagen, -Snutt plutt skutt mutt.

Det som jag tycker är så fantastiskt med det här är att vi, jag & du, har lyckats skapa något som än sålänge är perfekt. Att vi för alltid kommer att höra ihop och att vårt barn är hälften du och hälften jag. Jag längtar efter att se vårt barn på riktigt. Vad som liknar dig och vad som liknar mig.

Den där morgonen känns som så längesedan och så mycket har hänt sedan dess. Nu börjar det närma sig och jag fattar ingenting. När jag står på jobbet och plötsligt känner en guldklimp som härjar i magen blir jag alldeles varm och det är svårt att inte le. Och jag längtar så. Mest efter lilla du därinne men också efter att få vara mig själv igen.

Tvärtemot vad jag alltid trott så är det absolut inte ljuvligt att vara gravid.

Att kräkas varje dag i ett halvår är inte så fantastiskt när man väl ligger där och pratar i stora porslinstelefonen.

Att inte kunna ha sina vanliga kläder och känna sig som en gigantic elefantic är inte så fantastiskt.

Att främmande människor börjar diskutera huruvida det är en pajk eller tös är inte uppskattat. Gärna i kombination med en kommentar som "oj vilken tjock mage du har". Så jävla inte uppskattat.

Att inte kunna ta två öl och lägga in en prilla är faktiskt inte fantastiskt. Särskilt inte på sommaren.

Att veta att det inte kommer att bli lättare och efter nio månader avslutas med ett helvete gör inte det hela lättare.

Så lilla vän som är därinne, bli nu en duktig flicka/pojk och gör Mamma & Pappa stenrika så ska vi nog lösa det här.

Vaccinerad och klar. Redo att möta svinen så att säga. Sitter i soffan och känner efter. Har jag ont i armen? Fryser jag? Huvudvärk? Tar en promenad då och då för att kontrollera att jag fortfarande kan gå framlänges. Än sålänge känner jag ingenting. Tur att man är en härdad kvinna som fått en och annan spruta i sina dar.

Vet inte vad jag ska göra idag. Lite tråkigt. En promenad och sen då? Ingen som vill underhålla mej? Herr Knutler gled precis till jobbet men som tur är leker Sören med mej då och då. Det räcker att gömma sej bakom en kudde för att hans jaktinstinker ska vakna, lite roligt. Och puckat, men det säger vi inte högt. Läste precis på Aftonbladet att djur har känslor. Hoppsan det var något nytt? Aftonbladet i ett nötskal känns det som.

Jaja, får väl kolla vidare på Knight Rider och se om det dyker upp något roligt att göra. Troligtvis inte, sann optimist som jag är.  

Jag tänkte egentligen gå och vaccinera mej idag. Men jag känner att jag inte orkar och skjuter på det till imorgon. För egentligen om jag bara håller mej inomhus idag borde jag inte kunna sniffa upp nåt svin som smittar mej? Skulle möjligtvis vara herr Möller. Fast han är troligtvis ganska bra desificerad efter helgen. Men å andra sidan borde det finnas en hel del svin i Bondstorp. Cheezez, det är nog redan försent. Hur ska det här sluta månntro?

Idag är en bra dag! Ska jobba på mitt gamla ställe, och det känns så himla skönt. Lite som om att komma hem igen. Ikväll är det mys hos Frida som gäller, skönt att ha något roligt att se framemot när man gör mindre roliga saker (dock inte tråkiga).

Snart helg igen, gott folk. Vad händer?

Nu ska jag kolla vidare på Vakna och försöka vakna;)