Nattens budord
Tji fick jag. Klockan 2 var det dags för nattamat för lillan, och det är väl synd att säga att hon hade en pigg mamma. Pappan vaknade nog inte ens, vilket vissa säkert tycker var bra eftersom han skulle upp lite innan fem. Men nu är jag desto piggare och redo för vad fredagen har att erbjuda. Snart är det dags för promenaden och i eftermiddag ska vi till vilda kusinerna och härja.
Nu börjar Lilla Ms powernap börjar mot sitt slut så ska jag få något gjort är det hög tid att göra det nu.
Lilla M
Torsdagkvällar är bra shit. Stora M spelar innebandy och eftersom vi har en exemplarisk dotter som sällan är vaken längre än till åtta betyder det egentid för mig. Criminal minds på teve, som skrämmer skiten ur mig till den mån att vi varit tvungna att sätta upp gardiner som går att dra för, är bra shit. Dessutom vet jag att det är fredag imorgon och det är troligtvis min favoritdag näst efter lördag. Dessutom har vi sällan saker inbokade på fredagar så sovmorgon är standard. En sak jag funderar på ibland är alla dessa "varningar" vi fick innan lilla M kom till världen som löd ungefär såhär: "passa på att sova nu för sen blir det ingen sömn, he he he". Oh shit, så mycket jag sover nu har jag aldrig sovit. Framförallt inte under graviditeten då det var kisspauser femtioelva gånger per natt och kräkpauser två gånger varje morgon. Inte en enda natt har lilla M varit vaken längre än en måltid. Nattliga måltider är nu ett minne blott, och i snitt sover hon 10 timmar på raken varje natt skulle jag väl tro. Tji fick de som gottade sig i vår kommande sömnlöshet, HA!
På måndag är det dags att stryka vita rocken och åter bege mig till mitt lilla Apotek långt utanför min lilla bubbla. Är ganska förväntansfull och tycker att det ska bli roligt att efter fyra månader börja jobba så smått. Det här med att rulla vagn på stan är nog inte riktigt min grej, en kombination av båda tror jag är perfect match men det får vi se hur det blir med det.
Nog för ikväll.
På återseende.
Okej.
Självklart finns det ljuvliga saker med att vara gravid också. Men ibland är det de jobbiga som lyser igenom, allt kan inte vara rosa fluff alltid även om det hade varit fantastiskt om det var så. Som ganska ensam om att vara gravid bland våra kan det just vara väldigt ensamt. Ibland känns det som om folk förväntar sig att allt ska vara rosa fluff, så då svarar jag rosa fluff. -Jag mår så bra sååå, -Ååå liten bäbis i maaaagen, -Snutt plutt skutt mutt.
Det som jag tycker är så fantastiskt med det här är att vi, jag & du, har lyckats skapa något som än sålänge är perfekt. Att vi för alltid kommer att höra ihop och att vårt barn är hälften du och hälften jag. Jag längtar efter att se vårt barn på riktigt. Vad som liknar dig och vad som liknar mig.
Den där morgonen känns som så längesedan och så mycket har hänt sedan dess. Nu börjar det närma sig och jag fattar ingenting. När jag står på jobbet och plötsligt känner en guldklimp som härjar i magen blir jag alldeles varm och det är svårt att inte le. Och jag längtar så. Mest efter lilla du därinne men också efter att få vara mig själv igen.
Hard facts.
Tvärtemot vad jag alltid trott så är det absolut inte ljuvligt att vara gravid.
Att kräkas varje dag i ett halvår är inte så fantastiskt när man väl ligger där och pratar i stora porslinstelefonen.
Att inte kunna ha sina vanliga kläder och känna sig som en gigantic elefantic är inte så fantastiskt.
Att främmande människor börjar diskutera huruvida det är en pajk eller tös är inte uppskattat. Gärna i kombination med en kommentar som "oj vilken tjock mage du har". Så jävla inte uppskattat.
Att inte kunna ta två öl och lägga in en prilla är faktiskt inte fantastiskt. Särskilt inte på sommaren.
Att veta att det inte kommer att bli lättare och efter nio månader avslutas med ett helvete gör inte det hela lättare.
Så lilla vän som är därinne, bli nu en duktig flicka/pojk och gör Mamma & Pappa stenrika så ska vi nog lösa det här.
Funderar på att göra comeback.
SLÖSURF
Annars så jodå visst. Vet faktiskt inte vad jag ska säga.
Bullshit big time.
Home alone
Sitter och lyssnar på tyck-synd-om-mej-musik och vet inte vad jag ska göra. Två timmar till Idol och tja, det är väl det som är det mest spännande som händer i gråa (jävla) Halmstad ikväll. Fyfan. Kom och hjälp mej liksom. Jag hoppas verkligen att ni som läser denna blogg är psykiskt stabila för den positiva anda som råder här kan få vem som helst att tappa lusten. Kom och tänka på en utvärdering jag skrev för en kurs i skolan förra året. Att den fick mig att tappa livslusten, det om något kallar jag konstruktiv kritik, right?
Ska äta en delikat middag framför Idol hade jag tänkt: Tortellini (färdigköpta) och pastasås (färdigköpt). Kanske festa till det med ett glas must, har inte riktigt bestämt mej om det är lämpligt än.
När jag som mest behövde det så kom Sören och puffade på mej med sitt söta huvud. Tur att jag har en man som stands by me. Precis som om han har nåt val.
Hej och hå.
F7
Hoppsan, upptäckte precis att en knapp lossnat från datorn. Men vafan ska man med F7 till? Har den någon viktig funktion tro? Skyller på Sören, det måste varit han när han helt ogenerat klampade rakt över innan. Jajemän.
Vad ska ni göra i helgen mina vänner?
Godmorgon!
En väldigt rolig sak är att vi äntligen fått tummen ur och bokat vårt SPA. Var redo den 27/11 mina Helsingborgare. En annan sak som idag är lite roligare än igår (pga mitt hälsotillstånd) är att jag har fått heltid ett tag framåt. Fint.
Nu tillbaka till soffan och bli frisk.
SKIT & MÖG
Hade kunnat spy ut en massa skit just nu känner jag, och det hade inte varit roligt för någon. Allra minst dej.
Boxarnas Box
En superspeedad Mikey som troligtvis inte har alla kulor i påsen.
Enjoy.
BOXING

Haha

Vad döljer Andy bakom boxen?

Men vafan?
Idag var det söndagsmiddag hos Möllers med den nya familjemedlemmen. Trevligt.
Slut.
Mätt & Trött.
Nu ska jag kolla ett avsnitt av One Tree Hill och sen gå och lägga mej. Lång arbetsdag imorgon.
God natt.
(Har verkligen inte mycket roligt att skriva om just nu. Inte för att det inte händer något utan mer för att jag inte får till det helt enkelt. Tålamod mina vänner, tålamod).
Hole in the head.
Så nu när jag sagt det så ska jag glömma det för en stund och försöka vara lite glad istället, det är ju ändå en stor högtidsdag idag. Har lite dåligt samvete över att jag tog bilen idag och herr Möller fick cykla till jobbet. Fast å andra sidan behövde jag verkligen bilen idag eftersom jag snart ska kila vidare till Apo som tar en halvtimme till med bil. Vill bara att klockan ska vara 18 och det trevliga firandet ska börja. Men det ger väl sej.
Kom igen!
Tisdag.
Imorgon är det först tandläkardags, fuck, och sen ska jag till ett nytt Apo och jobba lite. Trevligt. Lite drygt att det ligger en bra bit utanför stan bara. Imorgonkväll ska vi ut och äta, fråga mig inte vart för det har jag inte en aning om.
Trött.