Pillis

Ätnligen har jag fått hem mina glasögon, H E L A och fina. Ni får tyvärr inte se någon bild idag eftersom jag mer eller mindre liknar ett rövhål idag. Ett rövhål med glasögon vill säga. Har varit nere på stan och ätit lunch med Mammis & Krillis, var inne en sväng på nya GinaTricot men shajse jag pallade inte, hur mycket folk som helst. Lite synd eftersom jag hittade lite guldkorn, men får ta det en annan dag. Imorgon ska vi till IKEA i Helsingborg så då kanske det blir en liten tur in på Väla. Om pajken tillåter vill säga. Men eftersom jag ska offra halva min fredagkväll på att skjutsa dem hit och dit så tycker jag att jag har rätt att kräva det. Tycker ni inte det tjejer? Emellan hämtning och lämning av pack så sticker jag hem till Mamma en sväng och käkar tacos, mycket fint. Kanske hinner se en glimt av Idol iallafall.

Var inom jobbet på Nyhem och det är alltid lika härligt att komma dit. Möts av kramar och trevligt snack, underbart. Synd att jag bara har en dag inplanerad där nu framöver, hoppas att det blir fler.

Nu ska jag försöka fräsha till mej lite. Eftersom det inte kan bli sämre har jag ganska bra utgångsläge, right?

Vaccinerad och klar. Redo att möta svinen så att säga. Sitter i soffan och känner efter. Har jag ont i armen? Fryser jag? Huvudvärk? Tar en promenad då och då för att kontrollera att jag fortfarande kan gå framlänges. Än sålänge känner jag ingenting. Tur att man är en härdad kvinna som fått en och annan spruta i sina dar.

Vet inte vad jag ska göra idag. Lite tråkigt. En promenad och sen då? Ingen som vill underhålla mej? Herr Knutler gled precis till jobbet men som tur är leker Sören med mej då och då. Det räcker att gömma sej bakom en kudde för att hans jaktinstinker ska vakna, lite roligt. Och puckat, men det säger vi inte högt. Läste precis på Aftonbladet att djur har känslor. Hoppsan det var något nytt? Aftonbladet i ett nötskal känns det som.

Jaja, får väl kolla vidare på Knight Rider och se om det dyker upp något roligt att göra. Troligtvis inte, sann optimist som jag är.  

Jag tänkte egentligen gå och vaccinera mej idag. Men jag känner att jag inte orkar och skjuter på det till imorgon. För egentligen om jag bara håller mej inomhus idag borde jag inte kunna sniffa upp nåt svin som smittar mej? Skulle möjligtvis vara herr Möller. Fast han är troligtvis ganska bra desificerad efter helgen. Men å andra sidan borde det finnas en hel del svin i Bondstorp. Cheezez, det är nog redan försent. Hur ska det här sluta månntro?

Nu får det vara slutflamsat. Nu ska jag städa litegranna, och nu till tonerna av ännu en julskiva. Då och då när jag skruttar runt i min våning bubblar ett fniss upp och jag kan inte hejda mej. Helgen som varit kan jag leva på i tio år. Minst. Ändå blir det kanske ett samtal till Uffe snart för en rematch? Jag bangar inte.

Jag tänker att jag vill förklara Boxa mej, men jag vetefan om det går. Uttrycket gör sej liksom inte så bra i text utan mer i bild. Men tänk er en 25-årig Möller som ligger i soffan likt en bäbis och skriker "boxa mej". Då ska första bästa person grabba tag i första bästa box och hälla i honom det som är i boxen. Boxa honom liksom. Hänger ni med?

Hoppas att ni får en härlig måndag mina kära vänner.

Andyman med en box eller två innanför västen försöker sätta fast gallret framför elden. Skitsvårt. Lägg märke till stödstegen bakåt som är nödvändiga för balansen.



Mohaha.

Funderar på om jag och Linda möjligtvis kan begära någon slags ersättning i form av underhåll från kommunen för att vi tog hand om killarna denna helgen? Vad tror ni?

Mindre än två månader till jul. Kan det bli bättre? Dammade av julskivorna imorse och nu mumlar Magnus Carlsson något om mirakel. Ljuvligt. Hej hej hallå psycho.

Är tillbaka efter en fantastisk helg ute i de djupaste (?) småländska skogarna. Närmare bestämt Bondstorp, hur fantastiskt låter inte det då? Då snackar vi landet liksom. Vi har slappat i mysbyxor hela helgen, varit ute i den friska luften, eldat i öppna spisen, druckit ett glas vin (eller var det en box?) och skrattat som jag aldrig gjort förr. Ni vet så att det gör ont i varenda skrattmuskel till slut och man kvider jag ooooorkar inte mer alternativt att yoggin sprutar ur munnen rakt över bordet på stackars Andy. Grabbarna har försökt fiska men fick nada napp och konstaterade att Rasjön är död. Jag tror mer att det berodde på att dom var fullt upptagna med att försöka få igång motorn och när dom väl lyckats med det, glömma ankaret i femtioelva gånger eller så berodde det helt enkelt på att flytvästremmen var alldeles för hårt spänd på det allra heligaste och därför fungerade inte den övre hjärnaktiviteten. Vad tror ni?

Hade kunnat berätta hur många roliga saker som helst men jag tror jag visar lite bilder istället, och kanske en film eller två. Var beredda på lite plufsiga ansikten och kanske inte superfräsha polare. Men vafan.



Jag tror att anledningen till att Andy (och vi andra?) klarade oss så bra i vildmarken var att han hade med sej all sin hitech utrustning som i och för sej inte funkade helt hundra efter en skvätt drink eller två, men ändå.




Grabbarna kastade in handduken ganska tidigt, vid 3-snåret.


Sjukt viktigt med flytväst.


Viktigast är att spänna remmen (lemmen?) extra hårt.


Å HEJ... Krabbigt ibland.


Linda försöker putta iväg två mongos. HAHA.


HEJDÅ! (Jag undrade stilla för mej själv om jag någonsin skulle återse mongosarna igen.)


Alltså... Inga ord kan beskriva denna syn.


Jag och Linda gick på promenad. Kändes säkrast så. Vi gick in till stan. Bondstorp alltså.


Men vafan, åror?


Myshög.


Älsk gjorde ett sista tappert försök innan vi rullade hem, men inte då heller blev det någon firre. Lite senare kom dom på varför. Sjön var inte tillräckligt vass.

Snipp snapp snut så var sagan slut. Men herregud som jag har garvat när jag kollade igenom bilderna, helt sinnessjukt.

BOXA MEJ.